Det märktes ett tydligt engagemang och en vilja att fortsätta utveckla användningen av aska i skogsbruket, både genom praktiska tester och genom fortsatt kunskapsutbyte. För flera blev kisel i askan en ögonöppnare – som ett möjligt komplement inom plantskydd. Ur ett skogsägarperspektiv väcktes också en konkret nyfikenhet att prova själv: Kanske prova att lägga aska runt mina plantor för att testa själv om det funkar.
Stort intresse för bioaska – vägen till praktisk tillämpning behöver ta fart
Skogsträffen på Rådde gård visade tydligt att intresset för bioaska som skydd mot snytbagge och bastborre är stort. Samtidigt blev det lika tydligt att det fortfarande finns flera hinder som behöver hanteras innan metoden kan användas brett i praktiken. Under dagen delade deltagarna med sig av både möjligheter, tveksamheter och framtidsbilder kopplade till bioaska i skogsbruket.
Plantskolor kräver precision och kontroll
För plantskolorna är frågan komplex. Täckrotsodling bygger på hög precision, och både variationer i askans näringsinnehåll och behovet av att plantan med rotklumpen håller en konstant volym för att fungera i hanteringen ses som riskfaktorer. Det finns också osäkerhet kring hur mycket aska som blir kvar i marken vid barrotsodlingar och hur detta påverkar kommande odlingscykler. Hanteringsfrågor lyftes som centrala – aska behöver befuktas tidigt för att inte bli svårarbetad.
I nuläget säger en organisation generellt nej till självspridning av aska, då man vill ha full kontroll över processen för att minska risker och säkerställa efterlevnad av lagstiftning. Samtidigt finns ett framtidsintresse: flera tog med sig insikten att askåterföring i plantskog kan vara värd att utveckla vidare, medan användning i plantskola möjligen är en fråga för framtiden.
Entreprenörers största utmaning är lönsamhet och logistik
För askspridningsentreprenörer är lönsamheten avgörande. I dagsläget tas sällan uppdrag på mindre hyggen, ofta under 1–3 hektar, eftersom spridningen då inte bär sina egna kostnader. Uppdragen är dessutom geografiskt begränsade – vanligtvis inom en radie på 10–15 mil – och ersättningen baseras på ton spridd aska. Detta gör att samordning mellan markägare blir en nyckelfråga. Utan tillräcklig efterfrågan och sammanhängande arealer blir askåterföring svårt att genomföra i praktiken.
Värmeverken: ekonomin styr
Även från värmeverkens perspektiv är ekonomin central. Askhanteringen styrs i hög grad av kostnader, och flera aktörer var tydliga med att de inte är beredda att betala mer än vad deponi kostar. Så länge deponi är ett tillgängligt och billigt alternativ saknas incitament att driva på askåterföring. Samtidigt lyftes att vissa värmeverk redan i dag saknar deponimöjligheter, vilket kan förändra spelplanen framöver.
Flera inlägg pekade på att både affärsmodeller och samordning mellan skogsägare, entreprenörer och värmeverk är avgörande för att utvecklingen ska ta fart.
Teknikutveckling och lärdomar från andra innovationer
Under träffen lyftes även nya tekniska lösningar, som drönarspridning av finfördelad aska, samt erfarenheter från tidigare innovationer inom skogsbruket. Jämförelser gjordes med Conniflex, som också hade tydliga barnsjukdomar innan metoden etablerades brett. Poängen var tydlig: ny teknik kräver tid, testmiljöer och aktörer som vågar vara tidiga användare.
Skogsägare nyfikna – men vill se fungerande exempel
Bland skogsägarna fanns ett påtagligt intresse. Många uttryckte en vilja att själva testa i liten skala, men efterfrågade tydliga exempel på fungerande praktik. För att bioaska ska bli ett etablerat verktyg krävs därför både fler demonstrationer och fortsatt arbete i mindre, fokuserade grupper där erfarenheter kan delas.
Sammanfattningsvis pekar diskussionerna mot att bioaska har stor potential i skogsbruket, men att utvecklingen bromsas av ekonomiska realiteter, bristande samordning och osäkerhet kring ansvar och risk. Förändrade deponivillkor, ökad efterfrågan från markägare och tydligare kundkrav kan bli avgörande faktorer för att ta nästa steg – från intresse till praktisk tillämpning.
Fortsatt arbete i mindre grupper efterfrågas
Avslutningsvis betonades värdet av att fortsätta arbetet i mindre sammanhang. Deltagarna såg stora möjligheter i att Arena Skog samlar färre aktörer för att fördjupa diskussionerna och vidareutveckla konkreta lösningar. Detta arbete kan bidra till bättre samordning mellan aktörerna och skapa positiva effekter både genom ökad näringsåterföring till skogen och genom möjligheten att vidareutveckla forskningsresultat och applicera dem i plantskolor och/eller på hyggen.
Behovet av fortsatt forskning kring hur bioaska kan skydda plantor mot bastborregnag lyftes särskilt. Samtidigt identifierades tydliga utvecklingsbehov kopplade till praktisk tillämpning, bland annat försök där aska sprids på traditionellt sätt samt framtagande av utrustning som möjliggör tillförsel av aska direkt till täckrotsplantor i brätten.
Vi ser fram emot det fortsatta arbetet i denna fråga och de spännande resultat som kan växa fram genom ett nära samspel mellan forskning och praktik.
