Träffen visade hur Göteborgs Stad skapar rekreations-, natur- och virkesvärden i skogen genom platsanpassade, ofta småskaliga åtgärder utan att strikt följa skogsbruksplanens standardrecept. Fokus ligger på variation (mer löv, biotopträd, död ved), försiktig skötsel och tydliga traktdirektiv där man ofta är med ute för att undvika feltolkningar. Man arbetar även aktivt med specialsortiment och ser gärna att de används i närmiljö. I samverkan med andra aktörer jobbar man även med vattenåtgärder (små enkla stopp för att bromsa och samla vatten, återmeandring, våtmarker). I det följande beskrivs arbetssättet genom exempel på planering och styrning, trädslagsval och föryngring, naturhänsyn och vattenåtgärder samt hur virkesvärden och genomförande hänger ihop.
Bild: Torsten Andersen och Xavier de Maupeou d`Ableiges, skogsförvaltare i Göteborgs stad, välkomnar i ett bestånd som redan skulle ha avverkats enligt skogsbruksplanen.
När skogsbruksplanen inte räcker – traktdirektiv och närvaro i fält
En skogsbruksplan är ett viktigt planeringsunderlag, men tyvärr ofullständig för att fullt ut fånga målen i ett variationsrikt skogsbruk. I ett äldre granbestånd valde Göteborgs Stad därför att avstå från planens råd om avverkning, markberedning och plantering och lät beståndet stå kvar för att bevara rekreationsvärdena. Tio år senare kunde man konstatera att stormen ”Dave” bara orsakat ett fåtal vindfällen – som dessutom bidrog till naturvärden i form av död ved – och istället kunde fortsätta leverera bland annat rekreationsvärden.
När all nödvändig information inte ryms i skogsbruksplanen kompletterar kommunen med detaljerade traktdirektiv till entreprenörer och huggare. Trots det kan instruktioner tolkas olika, och därför följer ansvariga ofta med ut i skogen för att gå igenom åtgärden på plats och minska risken för missförstånd.
Platsanpassad skötsel: mindre ingrepp, oftare uppföljning
Platsen och förutsättningarna avgör vilka åtgärder som är rimliga, vilka trädslag som gynnas och hur arbetet utförs. Det är ett synsätt som Torsten och Xavier från Göteborg Stads skogsförvaltning återkom till under fältbesöket. De sammanfattade det med formuleringar som ”Det är som det är – vi tar ut det vi har” och ”En bra skogsägare blir aldrig klar”. I stället för stora ingrepp strävar man efter mindre åtgärder, men att gå in lite oftare. Vid virkesuttag är ambitionen att ekosystemen efteråt ska må bättre, och specialhuggningar görs typiskt med 10–15 års intervall. Ett perspektiv som återkom var att minska känslan av bestånd: det är “skogen” man kommer ut till, inte avdelning 75 eller 77. För att minska känslan av ”beståndstänk” arbetar man med att skapa mer variation inne i barrdominerade områden:
.
Bild: Grandominerat bestånd där möjliga åtgärder diskuteras för att öka variationen och släppa in mer ljus, med försiktighetsprincip och hänsyn till områdets exponering utifrån väderstreck och topografi.
Det förstärker behovet av att skapa mer variation och att gynna fler trädslag än huvudträdslaget, samtidigt som man tar hänsyn till vindutsatthet, topografi och rekreationsvärden. Liknande bestånd kan också användas som övnings- och utbildningsmiljö, till exempel inom ramen för motorsågskörkort.
Mer löv och fler trädslag – individuella val i varje åtgärd
En återkommande ambition är att öka lövandelen och minska granens dominans. I praktiken innebär det att lyfta fram värdefulla träd och att låta fler trädslag bli en tydlig del av både produktionen och naturhänsynen – till exempel genom att gynna rönn och ek i underskiktet. Några tallar kan lämnas som evighetsträd, medan andra tas ut successivt. Valen behöver göras träd för träd. Det finns inga tydliga viltskador på rönn. Mogen rönn är dessutom sällsynt och har mycket goda virkesegenskaper.
Bild: ska rönn eller ek väljas eller ska man prioritera tallen som skogsbruksplanen föreslog?
Diskussionerna visade också hur skogsbruksplaner ibland förenklar verkligheten. I ett exempel var det i princip bara tallen som ”räknades”, medan rönn och ek bedömdes som sly som skulle bort. Göteborgs Stad försöker i stället se fler trädslag som resurser och gynna dem när platsen tillåter. Även synen på ”nya” trädslag berördes. Göteborgs Stad har inga generella stoppregler för exotiska trädslag, utan kan vara öppna för att prova där det är motiverat – samtidigt som målet är att öka variationen och välja lösningar som fungerar lokalt.
Naturhänsyn i praktiken: biotopträd och död ved
Arbetet med biotopträd – träd som är gamla eller har potential att bli riktigt gamla – lyftes som en viktig del av naturhänsynen. Samtidigt återkommer frågan hur sådana värden enklast fångas i planeringsunderlag så att de blir kvar över tid.
Bild: Jättetall som lämnats kvar. Bortanför den fanns även en mycket stor tall, som man planerar att avverka vid nästa tillfälle och utnyttja till något efterfrågat sortiment.
När träd behöver tas ned, exempelvis på grund av sjukdom, försöker man också ta vara på materialet. Ett exempel är döda almar som tas tillvara: en del lämnas som död ved, medan annat förädlas till bänkar, sågas upp internt eller används i konstprojekt av kommunens egen personal.
Bilder: För att skapa strukturell variation i skogen läggs död ved ut i olika former och lägen – i brötar eller enskilt, grov och klen, i skugga och sol samt med blandade trädslag
Föryngring och plantval: mer tid, mindre standardlösningar
I föryngringen väljer man ibland att flytta självföryngrade plantor till lämpliga föryngringsytor i stället för att köpa plantor som är kraftigt gödslade och därmed mer attraktiva för viltet. Ett budskap under dagen var att ge föryngringen mer tid – ”vi har tid” – och att arbeta med små, kontrollerade steg.
En del i strategin är också att spara äldre bestånd och göra enbart försiktiga uttag, i stället för att driva fram stora omlopp och omfattande föryngringsinsatser.
Under dagen nämndes också försök med askplantor från SLU, där man använder plantor från kloner med bättre genetiskt material i relation till askskottsjukan. Plantering har gjorts i små luckor i granskog, med stängsling för att skydda föryngringen.
Bild: Här syns ett testområde som har anlagts i samarbete med SLU. Torsten och Xavier från Göteborg skogsförvaltning betonar att de gärna deltar i sådana projekt och att det är viktigt att våga prova nya saker.
Bilder: Detaljer i fält som påverkar genomförandet – här ett metallstaket (bild 1) samt ett trästaket för plantor (bild 2) som behöver skyddas.
Skog och vatten: små åtgärder med stor effekt
I vattenmiljöarbetet handlar mycket om att bromsa och kvarhålla vatten högt upp i systemet. Under fältbesöket beskrevs hur man kan ”spola ur” strandbankar i diken för att starta en naturligare vattenrörelse och gynna återmeandring, svämplan och bildning av korvsjöar. Stenar kan också läggas tillbaka för att återskapa struktur, stegvis och med kvalitet i genomförandet som ledstjärna. Man hoppas även på att fåglar som exempelvis kungsfiskaren ska välja att komma hit samt att fiskar kan röra sig längre upp i systemet.
Enkla stopp kan byggas av material som finns tillgängligt på plats och utformas så att vatten kan sippra igenom. Poängen är att hålla kvar mer vatten i skogen utan att skapa problem nedströms, och samtidigt minska risken för att mindre vattendrag torkar ut under torra perioder. Arbetet sker ofta i samverkan, bland annat med Sportfiskarna och med expertstöd kopplat till klimatförändringar, våtmarker och biologisk mångfald. Målet är att åtgärderna över tid också ska stärka livsmiljöer – exempelvis för fisk och fågelliv längs bäckarna.
Vid ett av stoppen såg deltagarna en liten sidodamm som fungerade som översvämningsdämpare – ett konkret exempel på hur små åtgärder kan öka robustheten i systemet.
Bild: Enkelt stopp med tillgängligt material, där vatten kan sippra igenom
Bilder: våtmark skapad långt upp i systemet, så vatten kan kvarhållas. Här finns även en liten sidodamm, som tyvärr inte kom med på bild.
Bild: Xavier beskriver hur man gjort stoppet och hur marken successivt går över från skogsmark till våtmark.
Bild: Raka, grävda diken kan bli återmeandrade och bidra till bättre livsmiljöer för olika arter.
Värdefullt virke och specialsortiment – och varför spårbarhet spelar roll
Göteborgs Stad strävar efter att ta ut värdefullt virke och specialsortiment snarare än att sälja bulkprodukter. Det innebär att man aktivt söker rätt köpare för att verkligen utnyttja trädets hela kapacitet och anpassar avverkning och aptering efter specifika behov och kvalitetskrav – exempelvis ek till kajbyggen (medverkar i ett byggprojekt med Skanska) och samarbeten där kommunens virke förädlas till produkter som golv. Ett annat exempel som lyftes var en fossilfri förskola (på Hisingen för 5 år sedan) som byggts med kommunens virke, där barnen senare kan besöka platsen som virket kom ifrån. Den typen av spårbarhet gör sambandet mellan skogsskötsel och slutprodukt konkret. Sammanfattningsvis kan man säga att Göteborgs Stad har lyckats bygga upp ett mindre, eget kontaktnät som möjliggör dessa olika projekt och försäljningskanaler.
Bild: här ser vi exempel från en ekgallring där grövre ek plockades ut, efter önskemål från projektet kring kajbygget.
Genomförande: upphandling, entreprenörer och markpåverkan
En återkommande fråga var hur ambitionerna omsätts i praktiken när arbetet ska utföras av entreprenörer. Upphandlingar och avtal behöver ge utrymme för platsanpassade lösningar och tydliga kvalitetskrav. Det ställer i sin tur krav på dialog, uppföljning och ibland närvaro i fält – särskilt i åtgärder där små detaljer avgör om natur- och rekreationsvärden bevaras. I det sammanhanget lyftes också varför Göteborgs Stad väljer att ersätta entreprenörer per timme: arbetet varierar mellan platser och moment, och ibland behöver entreprenören få tid att prata med förbipasserande som måste informeras och varnas för skogsarbetet. Flera av de deltagande kommunerna lyfte att de har begränsad erfarenhet av entreprenadupphandling och att det därför är värdefullt att ta del av Göteborgs Stads erfarenheter.
Diskussionerna berörde även maskinval, logistik och hur man minimerar markpåverkan, liksom hur vägar och tillfarter kan planeras för att störa så lite som möjligt.
Bild: I det här beståndet valde man att gallra manuellt och hade olika sätt att skota ut virket.
Slutsats: kunskap, detaljer och långsiktighet bygger variation
Göteborgs Stads exempel visar att ett variationsrikt skogsbruk inte främst är en fråga om en enskild metod, utan om arbetssätt: att läsa platsen, våga avvika från standardåtgärder när de inte passar, vara tydlig i styrningen och följa upp i fält. Tillsammans med ett aktivt arbete med värdeskapande virkesuttag, naturhänsyn och vatten i landskapet kan skogen utvecklas på ett sätt som gynnar både människor och biologisk mångfald över tid. Flera av de deltagande kommunerna, vill se en fortsättning av de nätverksträfferna som Arena Skog arrangerar, dels för att det blir lättare att våga ställa frågor till varandra (man har ett nätverk av kontakter).